NU vet jag!!!

NU vet jag vad jag ska bli när jag blir stor :-)

Sedan Isabel föddes så har jag velat bli barnmorska, men det har inte passat att utbilda sig till. Inte nu heller eftersom jag har svårt att se hur det yrket passar när man har småbarn hemma och en man som jobbar schift, men drömmen har funnits och en LÖSNING har hittats:

Jag ska bli Doula och Förlossningspedagog!

Så nu är det bestämt vad jag ska göra närmaste två åren. Just nu håller jag på att läsa alla böcker man ska ha läst för att bli certifierad Doula, under sommaren hoppas jag på att få vara med på minst 3 förslossningar och till hösten ska jag gå 2 helger workshop. Sedan är det bara det skriftliga provet klar innan jag får kalla mig för Certifierad ODIS-Doula.

Under hösten påbörjar jag även min utbildning till undersköterska för vill jag jobba på förlossningen utan att vara barnmorska så måste jag vara undersköterska. plus att jag tror att det är bra att ha det som doula också. Undersköterskeutbildningen är 3 terminer lång.

Och sedan hoppas jag att till 2014 (eller under) även kunna gå fortbildning till att bli förlossningspedagog...

Bra va? Det känns bra i alla fall. Det känns faktiskt JÄTTE bra! Ett yrke som är självständigt och som man hela tiden kan utvecklas och vidareutbilda sig i. Och även om det kan vara svårt att livnära sig enbart på doulauppdrag så är det ju så stort att det blir vad man gör det till....och jag har planer :-)

tiden springer

Tiden bara springer iväg, vart tar den vägen?

Som så många gånger förr så är bloggen min ventil, mitt medium att få ut lite tankesnurr och kanske kanske få ordning på stormarna i mitt snurriga huvud. Så även idag.

Det var länge sedan jag skrev och mycket för att tiden helt enkelt springer iväg att jag inte alls hänger med, men även för att jag först har mått väldigt bra och sedan mår rätt kass och knappt håller mig flytande.

Jag är lite rolig på det viset....eller inte rolig, men ja. Jag glömmer bort mina redskap och precis när jag får en kallsup och håller på att drunkna, då kommer jag ihåg hur jag ska simma. Då kommer jag ihåg att blogga.

I dagsläget är det detta som snurrar:

Jag har mailat Xet om att vi inte kommer att ha töserna i sommar. Det var något som jag drog mig för för att så länge det mailet inte är skickat kan man, om man skulle vinna på lotto, fortfarande ändra sig. Men nu är det skickat och då måste jag hålla mig till det jag skrev....och jag skrev att vi inte kommer till USA i sommar utan först till tösernas jullov.

Känns tungt, men tyvärr nödvändigt.

Det kommer att vara bra att vara hemma en sommar, ladda batterierna och bara vara och vi kommer att göra det bästa utav det, men åh jag saknar mina töser ju, det är långt till december. Det är så förbaskat synd att han inte låter dem komma och hälsa på här, det skulle göra allt så mycket lättare. Men nej, och då blir det först december. Och det ska bli jätte mysigt att få fira jul och nyår med dem och vi ska åka någonstans där det finns massor med snö för det har dem inte annars men ja, när det knappt har blivit vår så inser man att december, det var det ju nyss så då är det långt kvar till nästa.

Och då är jag lite nere. Inget konstigt med det, men inte heller mindre tröttsamt bara för att det är som det brukar.