det var en gång....

Bra överskrift va? Kom inte på något bättre...

Det har varit så himla mycket på sista tiden att jag vet typ inte vart jag ska börja. Mycket bra och mycket dåligt och ja, som livet i allmänhet kan vara, tiden bara springer iväg!

Vidar mår just nu förvånansvärt bra. Jag minns faktiskt inte när han mådde såhär bra såhär länge senast, det är så underbart! Han är just nu nästan helt symptomfri från sin astma, bara lite rosslighet och slemspyor på morgonen och innan det är dags att inhalera på kvällen, så just nu står han enbart på underhållsdosen!

Och vad är skillnaden? Jag kan ju inte veta exakt, men sedan storebror E har fått sluta på förskolan så har Vidar mått såååååå mycket bättre! Och då bytte jag ändå kläder på E så fort vi kom hem. Så ok, det kanske inte är så konstigt då att Vidar mår bra, vi håller oss för oss själva och utsätter oss inte för en massa folk som kan smitta...isolering funkar! (woohoo?)

Vi har ju blivit med katt förresten! På tal om förändringar. Vi provade på försiktigt först och jag badar katten en gång i veckan och damsuger det första jag gör på morgonen för att minska risken för allergi och det har gått över förväntan det också. Minsta lilla reaktion och så hade ju katten fått flytta igen, men reaktionen uteblev så nu får han stanna. Han heter Samson by the way. Och tur att vi provade med kattunge först nu för hade vi satsat på katt när vi först tänkte på det för flera år sedan hade vi ju gjort oss av med katten i tron att Vidar skulle vara allergisk emot den i och med hans astma...och det är han ju inte. Ibland blir det bara rätt :-)

Vad mer?

Tja, det gamla vanliga. Töserna skulle ha dykt upp på skypen för videochat, vilket dem inte gjorde. efter en halvtimme försökte jag ringa och upptäckte då att jag inte har ett endaste fungerande telefonnummer till töserna. INTE OK! Fick enorm ångest först för jag fick sådana flashbaks hur det var när han tog dem, tänkte att "jaha, nu är dem borta igen" och ångesten verkligen pulserade. Men så fick jag ett meddelande av äldsta tösen att hon hade försovit sig och så skypade vi lite och livet kändes med en gång mycket bättre. Jag har fortfarande en eftersmak av ångesten, men överlag står jag nog lite stadig på fötterna igen.

Och nu ska jag leta lite bilder att lägga upp här och sedan ska jag nog faktiskt gå lägga mig.