söndag 31 juli 2011

ångest

och dääääääär kom ångesten ikapp.

har försökt att hålla den borta, storstädat, möblerat om, gjort fin och hållt mig sysselsatt...men när allt är färdigt och barnen sover, då har jag ingen chance.

ångest

saknad

ångest

saknad

längtad

ångest

bitterhet

ångest

saknad

jag saknar mina töser. finns inget på denna jord som kan avleda tillräkligt. att inte ha dem är ett aldrig läkande sår...det blöder och läker med tiden. och så får vi vara tillsammans, underbara tid, underbara barn...och såret rivs upp och blöder igen.

det gör så jävla ont innombords...

1 kommentar:

  1. Såklart att det gör ont! Såklart att du saknar dem mer än ord kan beskriva. Åh älskade vännen, om jag bara kunde göra allting bra åt dig... :-(

    SvaraRadera