Idag känner jag mig sådär ledsen som jag ibland kan göra när jag blir väldigt trött. Ingenting är som det ska vara just nu och jag känner mig bara sååååå tressad.
Om det inte var för töserna skulle vi avboka vår USA resa i år.
Anledning?
Jo, Vidar är inte så jätte stabil för tillfället.
I förrgår slutade han att andas igen. Det var precis som förr gången, jag vågade för en gång skull gå ur rummet när han sov och efter en stund hörde jag larmet. Skyndade mig dit och hittade honom återigen alldeles stilla, ingen andning bara tung i kroppen. Han vaknade inte av att jag buffade på honom utan tog ett litet lätt andetag först när jag plockade upp honom och i kanske 5 minuter efter så andades han med väldigt glesa, korta och ytliga andetag...så pass att jag flera gånger buffade till honom för att väcka honom lite.
Sedan andades han som vanligt och 1177 höll med om att det inte var akut att åka in så vi stannade hemme. Jag är så trött på det här!
Dagen därpå (igår med andra ord) gick jag sedan in med honom på barnmottagningen och bad om att få prata med någon, hon ordnade en telefontid med läkare åt mig dagen därpå (idag). Sedan gick vi upp till fysiologen där det är tänkt att vi ska ta några tester på Vidar efter sommaren och förklarade läget och dem är bara SÅ bra!
Redan IDAG ska det sättas en sond som mäter ph:et ovanför magen för att se om han har reflux. Han ska ha sonden tills i morgon.
Och på TISDAG ska det tas ett EEG på honom för att utesluta epilepsi (vilket ingen tror att han har, men med tanke på att 3 i min familj har det så är det skönt att kolla och kunna utesluta)
Sedan ringde läkaren faktiskt redan igår istället för idag och lät rätt oroad för att barn slutar att andas är ju faktiskt inte så bra. Hon skriver ut refluxmedicin så att vi hinner ta ut den innan vi åker till USA om testet visar att det är det och så frågade hon "Men ni åker fortfarande?" och när jag sa ja sa hon "OK...men ni tar väl med er larmet eller hur?" Känns ju lagom tryggt när läkaren uttrycker en oro på det sättet....såtolkar jag det i alla fall.
Hon sa även att om det händer igen att han slutar att andas och det inte är pga reflux så kommer vi när vi kommer hem igen läggas in i några dagar för att utreda hans sömnapne.
Så det är väldigt mycket kring hnom just nu. Dessutom har han börjat kallsvettas och bli blek samtidigt (hela ungen blir kall och klibbig och han blir blek förutom läpparna, dem blir röda) och jag ringde till BVC för att få höra att det är OK men istället sa hon att vi skulle öka hans inhalationer (han är lite krasslig med sin astma just nu) och hjälper det inte ska vi söka oss till akuten.
Så som sagt....skulle vi inte absolut behöva åka till USA skulle vi stanna hemma...men det är ett år sedan vi såg töserna och nej, det går inte...vi MÅSTE åka.
Fy vad jobbigt ni har det! Stackars lille Vidar... och resten av familjen, det tär mycket när de här små är sjuka, har jag fått inse här hemma.
SvaraRaderaVad bra att de iaf tar er på allvar. Vad fick ni för refluxmedecin? Tilde har fått zantac för sin reflux, och det hjälper henne åtminstone att äta bättre...
Just det här att de kan få andningsuppehåll när de har reflux tycker jag är obehagligt. Tilde har haft flera korta där hon kommit igång av sig själv av larmets vibrationer, men det känns otäckt nog. =/
Förstår att ni måste åka, och att ni vill åka, samtidigt som ni inte vill... Så svår situation!
kram på dig!
<3
SvaraRaderaFy vad jag lider med er! Att det aldrig kan bli bra nån gång! Har ni inte fått gå igenom tillräckligt! Stor kram till er!
SvaraRadera