*klurar*

Nu blev jag visst vän med mina stora töser på facebook...och jag känner mig lite kluven.

Å ena sidan är jag jätte glad att jag nu kan se dem där och följa lite deras vardag (om dem använder sig utav det dagligen vill säga) och ja, hålla lite extra kontakt med dem...

...men å andra sidan finns det 2 anledningar som gör att det inte känns så genomgående bra.

1.Jag vet att han snokar, det har han alltid gjort. Han snokar så pass mycket att han har hackat sig in i mina emailkonton och snokat, och hackat fram olistade telefonnummer som inte ens har stått i mitt namn. Så att han kommer att använda tösernas fb till att snoka lite till råder det ingen tvekan om.

2.Jag har från början varit mycket öppen med vad som hände men gjort allt jag kunnat för att töserna skulle veta så lite som möjligt och ha ett så normalt liv som möjligt och jag tycker inte att töserna är gamla nog att få veta allt ännu. I sinnom tid när dem är vuxna, men inte nu när dem är knappt 11 år och 8 år gamla.

Så när jag såg deras vänförfrågan till mig på fb nu på morgonen ställdes jag inför ett dilemma: bli vän med dem och börja censurera och tänka mig för vad jag skriver...eller inte bli vän med dem och göra dem ledsna?

Jag blev vän med dem men ja...få se...jag klurar. Får man som mamma ha en privat zon eller måste man möta sina barns alla önskemål. Vänskap på fb är ett socialt önskemål, det känns svårt att neka dem det...samtidigt känns det som jag gärna skulle vilja ha mitt sociala medium privat.

Hur gör man?