lilla Vidar

Nu har vi äntligen fått en diagnos på vår lilla kille....astma :-(

Sedan han var 3 veckor gammal har han haft problem med andningen och vi har typ blivit stammisar på barnakuten och ingen har lyssnat på oss, det har varit så frustrerande!

Förra veckan var vi inlagda igen och när 3 olika läkare säger tre olika saker då har jag banne mig fått nog.

I onsdags gick jag in på barnmottagningen på lasarettet och frågade i receptionen om jag snabbast fick en tid till allergimottagningen om jag ringer eller om jag kunde ta det med henne. Damen tittade på mig och sa att jag kunde få ta det direkt med dem på allergimottagningen, att det bara var att gå dit för dem var där just nu.

Så jag gick dit och sa "hej, vi behöver hjälp" Jag pratade i några minuter med en sköterska som instämde att Vidar ju inte låter så bra på sin andning och hör och häpna, vi fick en akuttid redan samma dag till deras allergiläkare! Och vem är inte denna läkare än samma läkare vi har haft i utredningen av vår Eivin och hans allergier, jag blev så glad av att se henne! Vi pratade och hon hörde hur han låter (dock just när hon skulle lyssna så blev han tyst) och hon sa att ja, tills vi kan bevisa motsatsen så bedömer jag det som så att det är astma han har. Vi pratade om hur jag ska medicinera hemma och så gjorde vi upp en handligsplan för vidare utredning.

Igår, torsdag, var vi då på lungröngen. Läkaren hade skickat remissen med det samma och 15 minuter efter att jag lämnat mottagningen ringde röntgen avdelningen och gav mig en tid. Helt fantastiskt! Först händer inget och så helt plötligt så går det jätte fort med allt! Nästa steg är att vi ska få träffa en sjukgymnast och förhoppningsvis få en pariboy att inhalera koksaltlösning (utöver pulmicorten och airomiren som han får nu) hemma. Och så ska det tas ett svettest också.

Jusst nu känns det rätt så...ja, jag vet inte. Det var så jobbigt att inte bli hörd, att om och om söka vård för vår lillkille och säga att något är inte som det ska och hela tiden bli bemött med "han är för liten" eller "nejnej, han har bara haft lite otur med förkylningar" och "det är viiiiruuuuus" (när han inte är förkyld?) eller favoriten "är det första barnet?". Nu har vi blivit hörda och visst tusan suger det med en astmadiagnos, men nu kan vi äntligen göra en handlingsplan. Och nästa gång vi måste åka in till akuten med honom så kan vi faktiskt säga att nej, han låter inte sådär för att han är förkyld, han har astma...hjälp honom med det.