en unge i minuten

När jag var på stan för någon dag sedan så insåg jag hur många det är som tittar på "en unge i minuten" för jag blev igenkänd!

Haha, en kvinna med sin dotter kom fram till mig och sa "Jag måste bara hälsa på dig, min dotter känner igen dig från tv" :-) Haha...gissa vem som blev fnittrig (och inte var det den superglada dottern som log med hela ansiktet när jag vinkade till henne)!

Känns allt lite skummt, men himla roligt är det allt. Och vem man än pratar med som sett programmet eller känner någon som sett programmet så får man massor med beröm hur duktig man var och vilken fin förlossning man delade med sig av. Då blir jag glad för visst kände jag mig duktig och visst tusan tycker VI att det var en jättefin förlossning, men att höra att andra också tycker det...ja, det känns fint på nått vis.

Tankarna bakom varför vi ställde upp i programmet var många. Jag var på med det samma medan mannen min behövde fundera lite. Jag kände att det skulle vara himla roligt att få det hela dokumenterat på ett proffsigt sätt...hur ofta har man möjlighet till det liksom? Och sedan kände jag att "jag har gjort det här några gånger så jag vet vad jag ger mig in på" och tänkte faktiskt att det skulle vara fint att dela med sig av det hela. Där är den absolut bästa kommentaren jag fått någon som skrev att dem efter att ha sett våran förlossning faktiskt inte är lika rädd inför sin egna kommande. Är det bara lite sanning i det så blir jag jätteglad!

"En unge i minuten" har varit en jätte kul upplevelse...kan jag varmt rekomendera om chancen någonsin ges :-)